KÖTTETS LUSTAR

Jag blir inte det minsta förvånad när jag läser att det är den amerikanska köttindustrin som ligger bakom modedieten LCHF. Ni vet, den där tvärtomdieten som ska få oss att proppa i oss massor med fett och kött men strunta i bröd, pasta, ris och potatis.

Jag har alltid tyckt den verkat suspekt. Särskilt som den strider mot allt vad god miljöhänsyn heter. Idén är liksom så bisarr att det ter sig totalt självklart att det är industripropaganda som ligger bakom dess genomslag.

Dessutom finner jag tanken på att sleva i mig en massa flott oerhört äcklig. Jag har alldeles för starka kräkreflexer för att svälja vad som helst, om man säger.

Det är lite religion över LCHF. Jag får faktiskt lite sektvibbar av det. Den vänder sig till de ängsliga som nojar sig över sin frälsning - i det här fallet kroppens frälsning. Den dogmatiska uppdelningen i gott (kött och fett) och ont (kolhydrater) har också religiösa drag. Och i likhet med sekter måste man stanna kvar i dieten - slutar man med tramset går man genast upp i vikt eftersom dieten inte erbjuder en permanent viktminskning. Ve den som går emot Köttets Gud!

Som i så många andra fall skräms jag över storindustrins omätliga (och omättliga) inflytande över den enskilde. Jag kan också känna mig uppgiven inför alla de som är så vingliga i sin självuppfattning och så oroliga i sig själva, att de går på vad dravel som helst. Vad hände med den gamla klassikern ät vettigt och varierat och motionera?

LCHF är så typiskt för den ytfixerade, kroppsnojiga samtiden. Och ännu ett exempel på att där det förr satt en någorlunda fri vilja, sitter det nu ett gäng sponsorer och lobbyister.