Det som inte räknas särskilt mycket är droger, invecklade separationer eller bisarra scenframträdanden. Det som räknas med Amy Winehouse var hennes talang, och den röst som tycktes komma rakt ur hjärtat, utan omvägar. Den talang som hänsynslöst rycktes bort. Rösten som tystnade.
Anledningen är inte tillkännagiven, men alla fattar ändå. Amy Winehouses vanor var inte sådana som garanterade ett långt liv. För tre år sedan frågade jag här på bloggen om man genom att titta tillbaka på Janis Joplins liv kunde se Amy Winehouses framtid. Föga anade jag den profetiska precisionen i den retoriska frågan. Liksom Janis, och många andra, dog Amy vid 27 års ålder.
Hennes utgivning är inte stor. Sett till studioskivor omfattar den endast två fullängdare. Låt vara att de är ojämna - när det hettar till gör det det med en sådan styrka att det inte går att få bort brännmärkena. Bakom alla destruktiva vanor fanns nämligen en sångerska med något så anmärkningsvärt som en äkta själ. Amy Winehouse hade gåvan att få andra att förstå hur det
kändes när den värkte.
Jag kommer inte att sakna alla spekulativa sensationsartiklar, alla exploaterande sunkbilder eller mer eller mindre tillspetsade rykten om Amy Winehouses egenheter. Jag kommer däremot att sakna Amy Winehouse, sångerskan, hon som sjöng som om det gällde livet. För det var just livet det gällde.
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar